Jag tog hennes hand och sa att du kommer känna dig friare efteråt

En vän har just anmält ett sexövergrepp. Hon har väntat i flera månader eftersom hon tvivlat på vad det skulle röra upp. Hon kände sympati för den här mannen. Hon kände att hon kanske inte skulle orka med all misstro. ”Varför skulle han vilja försöka något med henne?!”…

Detta är väldigt klassiskt. Jag har mött och pratat med hundratals kvinnor (och en och annan man) som råkat ut för olika typer av sexbrott. Och jag har själv varit utsatt, och pratat väldigt öppet om det. Om varför det tog nästan sex år för mig att våga gå till polisen och berätta vad som hänt. För det finns otroligt mycket okunskap och felaktig syn kring och på hur ett offer för sexbrott brukar reagera. Vad som faktiskt är fullt normalt. Det är väldigt sällan någon som till exempel blivit våldtagen är precis så rationell som man SKA och inte duschar utan åker direkt till sjukhuset, för att sen polisanmäla. Det vanliga är att man skrubbar sig med typ svinto i timmar efteråt, känner skam och skuld och inte ens vågar anmäla. Alls.

Jag brinner otroligt mycket för att sprida information och kunskap till alla som råkat ut för sexuellt våld. Och såklart – ge mod och styrka. Men även för att få hela samhället att förstå mekanismerna bakom. Varför offer känner skuld när de i själva verket enbart är just offer. Varför man skäms när det är förövaren som ska skämmas. Varför man inte vågar ta det vidare utan tänker att man kan gå vidare ändå.

För det kan man sällan. Nu är ju vårt rättsväsende ett enda stort hånfullt och dåligt skämt när det kommer till synen på sexbrott… Och ibland känner jag att det är svårt att motivera folk att anmäla just på grund av det. Men för sig själv är det oftast en stor lättnad. Man känner sig fri, den värsta tyngden lossnar. Man markerar för sig själv, förövaren och samhället i stort att det som hänt är fel. Jävligt oacceptabelt.

Igår tog jag min väns hand och sa allt det där. Det hon egentligen redan vet men får styrka av att höra från andra. För någon som tänkt anmäla ett övergrepp behöver allt stöd hen kan få. Och du kan absolut vara det stödet. Man behöver inte vara någon expert, det viktigaste är nog att man visar att det som hänt ska tas på största allvar. Och ALDRIG är den utsattes fel.

På sajten ”VÅGA ANMÄL” jag var med och startade för ett knappt år sedan kan du läsa väldigt mycket (lättillgängligt och begripligt) om hur en anmälan går till, vad man ska tänka på och hur man bäst får stöd.

Min väns fall kanske läggs ner (brist på bevis och allt det där) men jag är oavsett väldigt stolt över henne. Hon satte ner foten och hon gjorde det inte bara för sin skull, utan för oss allas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s