Varje dag försöker jag komma ihåg att ge någon jag inte känner någon form av komplimang. Helst djupare men även ytliga slinker igenom. Varför? Der kostar så väldigt lite men ger oftast ganska mycket. Har kommit på mig själv med att ta för givet att någon ju VET att jag tycker hen är grym.
Nä, hen vet inte det om jag inte säger det.
Så därför säger jag numer. Framförallt till kvinnor. Ibland kan det kännas forcerat men jag menar ändå allt jag säger och vet att det är en liten del av en stor… Reform av en norm.
En sån här på det va? Våga boosta andra! Det blir inte pinsamt, jag lovar.
cissiwallins 