Ska jag gråta nu?

Idag fredag den 20:e december 2013 sänder jag mitt sista program i pratradiokanalen Radio1, någonsin. Det har blivit hundratals direktsändningar sedan april 2011. Jag kom från P3 in i en ny värld, en helt ny radiokanal för ängsliga Sverige där åsikter skulle stå i fokus. Där vi programledare skulle bre ut oss i etern. Skapa identifikation genom att ideligen berätta om våra liv. Men också provocera. Få folk att tänka ”vad fan säger hen?!”. Det har hela tiden varit en fin balansgång. Och jag har älskat varenda sekund.

20131220-005941.jpg

HÄR kan du lyssna på i stort sett alla program jag gjort i Radio1, vissa helt fantastiska (om bland annat psykisk ohälsa, kärlek, Nordkorea inifrån, rädsla för döden, bantningshets, sociala medie-beroende…), andra mindre… Fantastiska. Men de är jag. Mitt hjärta och min nakenhet till 100%. Fy fan vad stolt jag är över mig själv. Jag är nog en av de svenska mediemuppar under 30 som sänt absolut flest radioprogram, både i P3 och Radio1. Det är en ovärderlig erfarenhet.

Fast på ett sätt har jag redan gått vidare. Det hände nog någon gång i höstas när jag insåg att Radio1, på grund av massa politiska bromsklossar och ekonomiska miss… Tag. Läs mer om det HÄR , troligtvis skulle dö inom kort.
Jag är därför inte direkt knäckt eller ledsen. Kände mig helt känslokallt sjuk i huvudet i måndags när vi höll begravning för Radio1 på stan. Massa människor grät, inte jag. Jag kände mig såklart rörd, men mina tårar har liksom lagts på annat. För ibland är det verkligen så att man behöver gå vidare. Radio1:s död var nog det bästa som kunde ske i mitt liv just nu. Det krävdes på något vis för att jag skulle våga ta steget ut och flytta utomlands ett tag, något jag drömt om i flera år. Det blev aldrig av när jag var yngre. New York känns mer hemma än någonsin. Jag kan redan känna det trots att vi är i Sverige några veckor till.

Ett kapitel skrivs klart, ett nytt väntar på första ordet från bläcket på pappret. De är alltid lika vemodigt som befriande. Även lite läskigt. Säkerhetslinan är ju av och man springer åt ett helt nytt håll för första gången på länge. Marken känns aldrig likadan under fötterna.

Och mitt i allt det där inser jag att jag och Linus förlovade oss på pricken för fem månader sen. Och jag älskar honom bara mer och mer.

Fan, NU börjar jag ju böla…

Lyssna på Radio1:s sista livesändning (dit du kan ringa in på 0200-111213) idag! Jag kör 13-15 som vanligt, och sen klockan tre drar en specialsändning med alla programledare igång. Lyssnar gör du via den här lelle länken .

Annonser

One thought on “Ska jag gråta nu?

  1. Ser fram emot att få höra/se mer av dig i framtiden. Tycker du har utvecklats otroligt mycket under din tid i Radio1. Du har talets gåva. Dessutom så har du humor! Har älskat när du genom logik har talat ”förstånd” med ”gubbarna” som ändå inte begriper. Men jag kan förstå att det måste bli tradigt att lyssna på dem dag ut och dag in också! Du kan se intressanta infallsvinklar på fenomen och även ta andras perspektiv och argumentera utifrån det. Tycker ditt program var överlägset.
    Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s