Raksträckan

Nu är det fjorton dar kvar till julafton. Eller det viktiga: tio dagar kvar, snart nio till när jag får kliva av allt jobb i i alla fall några dagar och bara rasa ihop i en liten hög. För hur mycket jag än älskar att jobba med det jag just älskar så är skallen och kroppen alltid cirka 97 år fyllda såhär strax innan julledigheten varje år.

Behöver jag säga att jag blev dyngförkyld dagen innan julafton förra året? En så kallad klassiker.

För det är helt okej att öppet säga att man är trött. Att det inte är så himla kul att gå till jobbet just nu. Utan några underbara kollegor hade jag nog sjukskrivit mig för flera veckor sen. För det är en mycket märklig och mentalt påfrestande upplevelse att gå in och leverera bra radio varje vardag när man samtidigt vet att kanalen ska lägga ner alldeles snart. Det kan nog få vemsomhelst att få sengångar-tendenser.

Det är helt okej att vara trött, sliten, lite låg och i behov av ett kokong:ande liv ett litet tag. Typ sova, äta, kramas, bada, sova… Ingen ska hålla på och skrika ”du måste varva neeer” bara för det. För i några branscher, för egenföretagare med småföretag så är det inte alltid så himla enkelt i vissa perioder. Där handlar det bara om att tillåta sig att lägga sig i en hög och kokonga ibland för att samla nya krafter…

20131211-002535.jpg

Fattar för övrigt inte att det är typ nio månader sen vi åkte halva jorden runt och jag stod där vid Lands End i San Fran med mitt korta hår i vinden och ändå mådde ganska bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s