Hur vet man hur känd man är? (och varför det är jävligt relevant)

Nyss hos frisören (gick till en ny, min ordinärare var fullbokad och jag dålig på att planera) och medan hon kletar i blekning småpratar vi sådär som man gör när man träffas för första gången, oftast. Hon berättar om sig och jag lyssnar, sen ställer hon någon fråga och jag börjar svara. Då flikar hon in ”eller alltså, jag vet ju vem du är…”. Nästan lite genererat.

Jag är ju likadan när jag träffar mer eller mindre kända människor första gången. Så jag förstår henne, men samtidigt är det alltid lika surrealistiskt att betrakta sig själv som KÄNDIS. Har ju jobbat offentligheten i nästan tio år och borde ha… Vant mig. Men ska man inte bli den där ganska osofta typen som går runt och tänker att man är typ Lady Gaga (hallå, i stort sett alla vet väl vem jag är?!) så är det mer klurigt. På något sätt är det ändå relevant för mig att ibland kunna uppskatta mer specifikt HUR känd jag är. Det har väl både med mitt ego att göra, men också med något slags kontrollbehov.

För hade ju inte varit i offentligheten på olika sätt om jag inte fått en kick av det. Det ÄR en pirrande (alltså inte att jag blir kåt) känsla att se sig själv i Sveriges största tidning, eller i en av de stora tv-kanalerna när många tittar. Det är en boost att kunna påverka, ett privilegium. Men myntet har ju som bekant alltid två sidor. Och den privata sidan som oftast hamnar i konflikt med den offentliga är… Kanske ännu mer spännande. Eller enerverande.

Det går i vågor. Vissa perioder är det verkligen ingen som tycks känna igen mig. Det är både skönt och krossande för egot. Sen kommer en period när jag typ känner mig som någon i One Direction. Folk kommer fram överallt och ska ge ros, ris eller bara snacka lite. Och medan mitt ego lapar i sig kan jag också känna att vissa kommer för nära. Det är som sagt surrealistiskt när någon främling lägger upp på nätet att de sett en äta pizza med skinka (är inte Cissi veggo?) och att man ser trött och sliten ut (inte alls som på bild).

Kollar på nya Paradise Hotel och slås av hur alla deltagare (förutom Paow som redan är känd sedan länge) verkligen jagar utan att egentligen reflektera över kändisskapets kraft och behov. Mycket vill ha mer. Även om jag inte skulle ställa upp i en dokusåpa så kan jag vakna vissa dagar och på riktigt vara helt knäckt över att jag inte är MER känd. Det är ingen smickrande drift.

Men den finns där. Och den finns nog i ganska många av oss. Och det är lätt att tappa insikten och perspektiven. Vem är jag utan mitt kändisskap? Vad händer med mig när andra börjar prata om mig som inte bara B utan även passé?

5 tankar om “Hur vet man hur känd man är? (och varför det är jävligt relevant)

  1. En gång var jag på fest och då var det en bekant där som sa så här till mig: ”mm det verkar gå uppåt för dig nu Sonja, jag såg att du är vän med Cissi Wallin på facebook… bra… mycket bra”.

    Så du är nog ganska känd Cissi, detta samtal på festen jag gick på måste ju vara bevis på det OM NÅGOT. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s