Morsan mms:ade bild på mina gamla colabottnar. Jag föddes med dålig syn och fick glasögon när jag var tre. På den tiden fanns det noll coolhetsfaktor i att vara en glasögonorm. Idag har jag hört att det finns föräldrar som köper ”tuffa bågar” med fönsterglas till sina ungar… Men, det var inte grejen 1992 när jag började skolan.
Bara av att se den här bilden ger mig någon slags diffus fysisk ångest i kroppen. Jag slungas tillbaka till skolgården. Till när Johan i 3B slet av mig glasögonen och sprang iväg med dem. Alla skrattade, jag famlade omkring halvt blind och försökte hinna ikapp. Gud vad jag skulle velat vara där, i de stunderna nu och säga till mig själv att allt skulle bli bättre. Johan skulle också bli bättre. Klimatet skulle ändras. Världen skulle inte vara elak jämt.
På ett sätt tror jag barn har det lättare vad gäller att ha sin egen stil idag. Att ha glasögon ses som sagt inte längre som något töntigt. Snarare tvärtom. Det finns betydligt fler klädbutiker och därmed stilar att välja på nu än för tjugo år sen och det måste väl bidra till en större öppenhet kidsen emellan… Eller har allt, ändå blivit ännu värre?
cissiwallins 
Jag är lärare och arbetar på en låg och mellanstadieskola. Min uppfattning är att allt ät mkt mer ok idag (tack och lov)!! Man kan leka pojke-flicka, ha olika stilar, intressen OCH glasögon:) Däremot tycker jag att klimatet för barn idag är tuffare pga mer stress (alla aktiviteter som ska hinnas med), fler hårda ord och komplicerade hemförhållanden än vad det va på min skoltid.