Förlåtelsen osv

20131030-222258.jpg

Det här är Quetzala Blanco (till höger alltså). Träffade henne på krogen ikväll, tillsammans med Christoffer (till vänster alltså). Jag och han är kompisar, så det blev kram och nämen HEJ när vi sågs av en slump. Men så blev han nervös. ”Du… Jag är här med Quetzala… Ni kanske inte vill träffas… ?”.

Quetzala och jag är ganska lika, men ändå inte. Vi rök ihop för några år sen på nätet. Hon har också varit (är) väldigt öppen med sin psykiska ohälsa och upprinnelsen till vårt digitala bråk bestod nog i att ingen av oss mådde särskilt prima vid den tidpunkten. Jag tyckte hon betedde sig vidrigt mot mig, och köttade därför på väldigt hårt offentligt mot henne. Det blev smutsigt. Det värsta var att allt i grunden handlade om en snubbe. Som jag i grund och botten tror vi båda vet är ett svin. Men hon försvarade honom, då. Och idag kan jag trots allt förstå henne. Jag försvarar det inte, men jag kan förstå. Och jag har också lärt mig förstå att allt som har med relationer människor emellan oftast är mer komplext än man vill fatta.

Jag kommer alltid förakta den här snubben som utsatt mig och många andra tjejer för vidriga grejer. Men jag har förlåtit Quetzala. Dragit ett så kallat berömt streck över hela grejen. Varför? Hon… Kränkte ju ändå min berättelse, la sig i något hon egentligen inte kan veta särskilt mycket (objektivt) om. Jo, för att jag tror att hon också lärde sig något av det som hände.

Ibland blir jag så less på alla dessa långlivade konflikter folk tycks ha till höger och vänster. Det tar oerhört mycket energi att ha ovänner och ”fiender”. Folk borde bli betydligt bättre på att kiss and make up. Eller i alla fall våga försöka reda ut vad som hänt, varför och hur man kan gå vidare. Förlåta varann, dra lärdom och inte låta stoltheten härska som någon girig diktator.

Bara för att man inte är vänner behöver man inte för den sakens skull vara ovänner. Men vissa tycks nästan leva på konflikter, se det som ett syre. Har själv haft de dragen när jag var yngre och det kan verkligen dränera en som människa tills man bara är en liten rädd fläck i hörnet.

5 tankar om “Förlåtelsen osv

  1. hoppas du kan komma att känna samma sak för lady d i framtiden 😦 skulle vara intressant om du ville skriva mer om vad som faktiskt hänt mellan er. varför ni bröt osv. särskilt eftersom hon verkar ha värsta hangup:en på dig och till exempel låser sitt twitterkonto för att sen i princip håna dig 😦 förstår om du inte vill såklart, men det kändes bara väldigt plötsligt, allt som hände. kram.

    • Jag känner inget hat mot henne, hoppas bara hon kan gå vidare med sitt och vara glad med livet. Tänker inte skriva något mer offentligt om vår konflikt, hur och varför. Att den ens blev offentlig från början känns som ett misslyckande. Kram

  2. Känner också igen mig…för inte så himla längesedan sökte jag nästan upp konflikter och skröt över hur icke konflikträdd jag var! När alla satt tysta i ett hörn var det jag som gapade, skrek och tyvärr även tog en massa skit. Skit som jag tillsist insåg fick mig att må dåligt. Nu försöker jag att inte skapa hönor av alla fjädrar😁😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s