Nej jag har inte skrivit under något systerskapskontrakt

Det pratas mycket om systerskapet, kvinnor emellan. Jag är en stark förespråkare av systerskap. Men kräkfärdigt less på den utbredda förväntningen om att jag ska känna det med a l l a kvinnor. Varenda en.

Färsk forskning visar att kvinnor och män är mer lika än man innan trott. Och backar upp trovärdig forskning från 2010 inom samma område. Med andra ord; jag som kvinna kan lika gärna känna mer samhörighet och sy… Skonskap med en man än med en kvinna.

Hela idén om att vi kvinnor borde bli bättre på att lyfta, boosta och rövslicka varann, så som män sägs vara mer ivriga kring, är ju himla bra. Mitt problem är bara att det tycks snackas betydligt mer om det här med systerskap än faktiskt utövas. Många av de mer eller mindre kända feminister jag stött på hittills, de som förespråkar systerskapet mest har tyvärr ofta visat sig vara de minst ”systerliga” när det väl kommer till kritan. Till exempel teg de helt när jag vågade berätta öppet om våldtäkten jag var med om 06, för snart två år sen. Inte ett offentligt ord om att jag (eller någon av de andra tre kvinnorna som stod upp med namn och bild i DN och berättade att vi vågade anmäla övergreppen) gjort något modigt, svårt och ytterst systerligt. Det var kusligt tyst.

Jag har många såna exempel. Och börjar tyvärr misstänka att de kvinnor som skriker högst om systerskap är precis som de där männen som så väldigt gärna påtalar att de minsann är feminister. Det låter väldigt bra, man plockar poäng med sitt ställningstagande. Men man lever sällan upp till sina fina ord. Snarare tvärtom, som sagt.

För vi kvinnor har aldrig, gemensamt skrivit under ett kontrakt om att vi aldrig ska få tycka (öppet) att en annan kvinna är ett pucko. Som man kanske inte alls är särskilt peppad på att hålla om ryggen bara för att vi råkar leva i ett patriarkat.

Den hetsen upprätthåller ju bara myten om att kvinnor inte kan diskutera passionerat utan att vara jättemycket ovänner som typ vill klösa ögonen ur varann.

Det är helt okej, faktiskt kanske även bättre att känna starkt systerskap med en del kvinnor. Det betyder inte att man önskar att resten förtrycks. Det betyder bara att man är en kritiskt tänkande individ som med gott samvete kan tycka vissa personer är ute och seglar.

6 tankar om “Nej jag har inte skrivit under något systerskapskontrakt

  1. Åh fy satan vad skönt att läsa det här! Får kalla kårar när kvinnor kallar andra kvinnor ”ofeministiska” och ”osolidariska” när man är _så hemsk_ att man kritiserar andra kvinnor.

    …Uppenbarligen är det inte bara männen som anser att vi ska hålla tyst, lyfta upp alla andra än oss själva och aldrig påpeka en annan individs misstag… 😉

  2. Kan du utveckla vad du menar med ”att vi lever i ett patriarkat”? Jag förtrycker och snackar skit och beter mig allmänt illa mot människor på nätet och i den verkliga verkligheten men aldrig i den blotta egenskapen av mitt biologiska kön som man. Feminister som påstår att ”alla män förtrycker alla kvinnor” kallar jag tex för fittfeminister och står för det. Är du en fittfeminist Cissi?

  3. Systerskap handlar inte om att en inte får kritisera andra kvinnor, det handlar om att hålla ihop mot patriarkalt förtryck. Du får gärna tycka att andra kvinnor är puckon, och du får gärna kritisera dem, men jag hoppas att du inte tycker att dessa kvinnor förtjänar att utsättas för patriarkalt förtryck bara för att du inte håller med dem i annat.

    • Självklart tycker jag inte det. Det jag pratar om att väldigt många kvinnliga feminister i alla fall inom sociala medier är blixtsnabba med att dra fram systerskap-kortet så fort en kvinna kritiserar eller rent ut säger att hon ogillar en annan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s